San Francisco - Sydney - London - ...

Idag är en av dom bästa dagarna i mitt liv! Intervjuerna för The Ritz gick helt otroligt bra och jag fick jobbet!!!!!!!!!!!!!

Jag bara skrek av lycka och hoppade upp och ner så fort jag kom innanför dörren. Log hela vägen hem och jag tror att folk på tunnelbanan trodde jag var knäpp. Jag bara släppte på allt under min andra intervju och i princip bönade och bad att dom skulle ge mig jobbet för att sedan halvt börja gråta när jag fick se ett av dom underbara event rummen. Och mitt under den andra intervjun bad event managern tjejen att sluta fråga frågor för att han helt enkelt älskade mig och om jag bara passerade intervjun med the general manager för hela hotellet så var tjänsten min. Vilket jag gjorde!!! :D Kan inte minnas när jag var så här lycklig senast.

Så jag kommer arbeta som host för restaurangen samt jobba vid sidan av coordinatorn med att organisera dom mindre eventen i restaurangen. Det finns alla möjligheter som helst att gå på manager kurser under jobb tiden och han sa att det slutgiltiga målet är att få över mig till den stora event avdelningen där jag ska kunna jobba som event planner i slutändan. Jag är i sjunde himlen!!!!!

Jag kan inte få in det känns som en dröm. Men jag ska jobba för det ledande hotellet i hela världen! Jag är så fruktansvärt lycklig!!!!!

Känns som att alla dom där vakna nättera på golvet i ett rum jag knappt hade råd att betala i Australien finally pays off. Alla energy pills och red bull. Halvt slavande jobb jag inte hade tid med för för att kunna ha råd med mat för dagen och gratis jobbande blandat med exam man tog sig igenom med andan i halsen. I ett land där man glömde vad sömn betydde. Allt var värt det, och det visste jag hela tiden. Slutar man aldrig drömma, slutar man aldrig kämpa och ger man aldrig upp så får man allt man vill ha en dag. Detta är mitt första steg mot något stort I can feel it in my whole body!

När jag gick till intervjun uppklädd från top till tå kunde jag känna det i hela kroppen. Känna hur det skulle kännas när jag fått jobbet. Inte bara med någon avlägsen känsla. Jag kunde verkligen se hur jag skulle reagera, känna leendet breda sig över ansiktet och känna lyckan bubbla i kroppen. Jag kunde känna in i minsta detalj hur golvet skulle kännas under fötterna och något annat än ett jobb erbjudande fanns inte någonstans i min kropp. Jag kallar det tankens kraft och jag tror på det till hundra procent. Om du kan tro så mycket på något känna det med varje fiber i kroppen så Kan du inte misslyckas. Tro det eller ej men jag tror att fotbollen lärde mig detta från en tid för länge sedan. Men varje litet steg i livet har betydlese och varje erfarenhet blir till något att ta med sig in i framtiden.

Känns som att jag har drömt om en möjlighet som den här i hela mitt liv...

Nu kom ja precis tillbaka efter drinkar och middag med Madhia en perfekt onsdag eftermiddag. På söndag ska vi även gå på Wimbledon vilket ska bli super kul :)

Min andra intervju vet jag inte hur den gick, svarade på alla frågor och tycker inte jag kunde gjort det bättre men intervjuaren var så där stel och rörde inte en min bara hatar såna människor. Idag var ja på en andra intervju som ja redan fått en trial för i början på nästa vecka och imorgon har jag en annan intervju för ett jobb jag verkligen vill ha så jag håller tummarna.

Fick även se dålig lägenhetstandard på när håll igår när jag var och tittade på en lägenhet. Nu vet jag vad dom menar när dom säger att lägenheterna inte är som i Sverige. man kan få vad som helst! Jag är inte petig men jag är nästan helt säker på att det bodde råttor i madrassen! Letandet går vidare...

Annars så kan man sammanfatta mitt liv med att jag inte har något jobb, ingenstans att bo och har ingen aning om när mitt bankomatkort ska total vägra spotta ut pengar för jag har inte tittat hur mycket pengar jag har kvar på jag vet inte hur länge. Jag lever lite farligt ibland kan man säga... Och ändå jag är bara så där totalt lycklig. Var ute och sprang idag när det började ösa ner och jag vart dy blöt på precis hela kroppen det bara droppade vatten från ansiktet och jag kunde inte sluta le. Mitt liv är så underbart nu och jag älskar varje sekund.

Är inte det total lycka när man kan känna sån glädje i sitt liv fast man gentligen inte har någonting av "värde". Det är magiskt.

När vart livet omkretsat av pengar, makt och matriella saker. När slutade vi se dom där sakerna som verkligen har betydelse. Om man ser bort från det som är så uppenbart så kanske man hittar något man inte trodde fanns.

Söndag kväll, ibland känns det som att tiden går så snabbt samtidigt som jag inte kan förstå att jag bara bott här i lite mer än 2 veckor.

Igår kväll träffade jag en annan svensk tjej, vi gick till Soho Bar och pratade hela kvällen, så en lugn lördags natt vilket kan vara skönt ibland.

Nu ska jag ut och springa lite då jag tänkte ta tag i mitt ohälsosamma liv igen!

Tänkte också säga ett sent GRATTIS till Lisa som fått jobb som flygvärdinna på Ryanair. Så länge som hon har drömt om det så kan det inte bli annat än super :D Så efter 5 veckors kurs i Tyskland kommer hon att flytta till London för att jobba vilket är helt FANTASTISKT !

Kolla in hennes blogg här: www.lovelythingsandme.blog.com

Stort Grattis till mitt Complicated Wreck :P

Följde med Sus till tunnelbanan klockan 5 imorse och nu är hon i Paris. Kan knappt fatta att det inte ens tar 3 timmar med tåg till Paris, Dit tänker jag åka över en helg helt klart!

Sen fick jag precis en överraskning, blev erbjuden jobb i Frankrike över sommaren från 9 Juli till sista September. Stanna i London 2 veckor till och sen åka till Frankrike?

Kom även in på båda utbildningarna jag sökt till hösten, i Dalarna... I en desperat reflexhandling slängde jag igen datan när jag läst ordet antagen. Inte direkt någon positiv reaktion. Jag insåg i det ögonblicket att jag inte alls kommer flytta till Dalarna och plugga i 2 år, det kanske är ett vettigt alternativ men it's just not me. Jag tror på att alltid följa sitt hjärta och göra det som är rätt för en själv utan att tänka efter för mycket. När det logiska tänkandet börjar så glömmer man vad man egentligen vill. Man ska alltid gå på första känslan i allt man gör. På något sätt kommer man hamna precis där man hör hemma om man bara går sin egen väg. 

"Climb every mountain, Ford every stream, Follow every rainbow till you find your dream."

Efter att tackat nej till ytterligare ett jobb är det exakt en och en halvtimme kvar till min Trial...

Kan inte påstå att jag är nervös, jag vet inte vad jag är. Jag krossar alla fingrar jag har att dagen kommer bli lyckad och att jag får jobbet medan dom andra får gå hem och söka nytt. It has to be that way! Det känns lite som ett vinna eller försvinna ögonblick.

Annars så var jag och Sus och åt mexikanskt igår vilket alltid är lika gott, dock en stor besvikelse att Enchilladas fattades på menyn.

Solen har dock kommit tillbaka till London och jag njuter av varje ögonblick. Gillar denna stad mer och mer för varje dag som går. Kanske lite för mycket?

Har nu tackat nej till två jobb för att satsa allt på min trial i nästa vecka... ren total dumhet eller att våga satsa? Ibland vet jag inte var skillnaden går.

Igår var jag och Sus i Brick Lane och hade en super kul kväll, började med middag hemma hos Sus med hennes nyinköpta barntallrikar från Ikea. Man får ju prioritera vad pengarna ska läggas på :)! sen började vi morgonen med traditionell English breakfast på café. me like!

Solen skiner faktiskt i London idag och jag håller tummarna för att regnet håller sig borta ikväll. Nu ska jag gå och göra mig i ordning innan jag ska bege mig till Sus för att träffa henne och Madhia för ytterligare en rolig kväll!

Sommaren är kort
Det mesta regnar bort
Men nu är den här
så ta för dig
Solen skiner, kanske bara idag.

Jag har varit jätte dålig på att uppdatera nu, har varit så mycket sen jag kom till London.

hade sådan tur att jag fick gratis hotell rum dom två första nätterna vid Paddington. Nu bor jag på ett "hostel" men det är mer som long term accomodation. Delar rum med två andra tjejer en från Spanien och den andra är från Asien. Trivs faktiskt med boendet och enligt mig inte allt för dyrt för att vara i zon 1.

Sen jag kom hit har jag umgåtts mest med Sus och ikväll ska vi ut till någon Wine bar med tre amerikanska tjejer som gör sin praktik till läkare här i London.

Har även hunnit med lite sightseeing och en spansk festival som var en stor besvikelse. Sevärdheterna avbröts dock av ösregn men det kanske hör till när man är i London.

Var även på en intervju igår inom reservations för en cabaret club i London. Har två till intervjuer inbokade denna vecka så jobb ska nog lösa sig hoppas jag!

Annars så trivs jag super i London och har en känsla att jag blir kvar här lite längre än planerat!

Det är inte ens ett dygn kvar tills jag lämnar Kalifornien för andra gången, och jag vet inte hur man gör. Jag vet inte hur man tar avsked av Cali. Jag borde lärt mig nu, men jag har ingen aning.

Visste inte att det skulle kännas så fruktansvärt tomt och jobbigt. Det är bara för mycket minnen i luften. Detta stället gav mig så fruktansvärt mycket. Inte bara minnen av guld. Det gav mig allt jag någonsin kunde önska. Cali gav mig mer än jag någonsin kunde drömma om. Cali var inte bara ett år av galenskap och skratt som inte gick att ta död på. Det var inte bara det bästa året i mitt liv det var så mycket mer än så...

Det betyder mer för mig än jag kan förstå själv. Och att det skulle bli lätt att lämna detta, att det bara var en semester jag lätt kunde vända ryggen till borde jag ha förstått att det aldrig kunde bli.

Imorgon eftermiddag står jag på flygplatsen igen. Vänder ryggen till ett liv jag aldrig behövde lära mig att älska, ett liv jag älskade från första stund. första gången jag landade i San Francisco på väg mot något jag inte hade en aning om hur det skulle bli. Jag har alltid älskat Cali.


Rafe kom in till mig idag och sa hur mycket han skulle sakna mig och mitt hjärta brast i tusen bitar. Jag älskar den ungen så fruktansvärt mycket. Bara hans leende kan få hela min värld att lysa upp.

Det är bara timmar kvar och jag vet inte om jag vill spy eller gråta. Jag kommer inte kunna sova en blund i natt och jag vet inte hur jag ska kunna säga hej då till någon eller något. 

Kalifornien gav mig ett nytt liv, Hur kan jag lämna denna plats... igen.