Buskmannen
Nere vid Pier 39 finns den berömda "buskmannen" som i åratal suttit och hållt i grenar med blad från ett träd, detta håller han fram och gömmer sig bakom. När man sedan går förbi väljer han ut sina offer och hoppar fram och skrämmer en. Vet att Filip och Fredrik gjorde ett repotage på detta. Naturligtvis vart jag ett sådant där offer som hoppade tio meter upp i luften och höll på att snubbla baklänges på vägen ner. Mitt bland folkmassan som alla höll på att skratta ihjäl sig. Var ju bara att skratta med och skynda därifrån innan jag kunde göra bort mig mer... Om detta är möjligt!
Sen åt jag middag med en gammal au pair kompis, Bojana. Hon studerar nu sin master i SF och vi pratade minnen hela kvällen. Sedan åkte jag nerför 101 i mörkret på vägen hem, lyssnade på alldeles för hög musik och insåg att jag faktiskt ska lämna detta... igen.
Det finns verkligen ett minne i precis varenda ställe här. Precis allting påminner om något och hur man än vrider och vänder på det kan man inte gå tillbaka i tiden.
Me and Bojana 3 years ago.
2 dagar kvar...
Sitter och pratar resor med Mickan, Vi planerar att resa någonstans i början av Juli tillsammans och jag börjar redan drömma mig bort på någon Grekisk Ö med sandstrand, havet och små vita hus. Jag vet att jag ska till London nu men jag kan ändå inte sluta drömma om nästa destination efter det. Jag saknar det där livet jag hade i Manly även om jag gillar storstäder så är det helt underbart med en mysig strandstad där man kan känna vinden från havet vart man än går...
Jag är vaken mitt i natten så det måste ju självklart vara nära mitt avresedatum då jag aldrig kan sova när det är dags att flyga!
2 dagar kvar...
Naxos, Grekland
Mors Dag
Vissa ögonblick saknar ord
Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Åh, står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig
Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind
Jag minns den morgonen
När vi två gick i sommarregn
Och du sa:
Det här har inget slut
En annan dag och en annan jag
Står vid fönstret och ser ut
Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind
Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
Här blir det aldrig sommar någonsin
Fast jag hör fåglar sjunga
Vet jag att smärtan, den är min
Av hjärtat fattas det en bit
Föräldrar...
Vet ni vad jag hatar! föräldrar som behandlar sitt barn som att det är en liten bebis när han är 4-5 år! jag pratar inte om "minsta barnet" syndromet som man ofta skämmer bort och blir lite lösare i reglerna med utan att faktiskt tänka på det. Utan dessa efterlängtade ensam barn som föräldrarna behandlar som att dom är gjorda av glas, använder baby radio även fast dom sitter i rummet bredvid och ungen lärt sig både att springa och cykla för länge sedan. Och den där babystolen i bilen undrar jag om dom någonsin kommer inse att det är OKEJ att byta ut mot en vanlig dyna som ALLA andra jämnåriga barn har. Och när ska dessa människor inse att en femåring KAN klä på sig själv!! Jag blir så trött att jag bara spyr jag kan inte ens le falskt åt detta fenomen längre... Och mest av allt, Hur kommer detta barn bli när han blir uppfostrad på detta vis. Jag saknar ord.
Som ni kanske förstår har jag arbetat hela dagen i en av dessa familjer from hell! Sista gången kan jag säga.
Nu sitter jag i Stanfords Shopping Center på Starbucks. Och bara för att göra detta inlägg lite positivt med så måste jag säga att gratis internet på Starbucks är uppskattat! Vilket inte fanns i Aussie!!
Köpte även en resväska idag och jag anar att jag är lite väl optimistisk när jag tror att allt ska få plats i denna, men jag håller tummarna!
Jag är även så optimistisk att jag vågar säga att jag ska försöka boka mitt hostel idag så jag har någonstans att ta vägen när jag anländer till London.
Nu är det annars långhelg, Memorial day på måndag vilket innebär ledighet för allt och alla. 
Vägval
Men det är kanske så jag måste göra tvinga mig själv att stanna och satsa på min karriär, på allt jag vill uppnå. Men hur jag än vrider och vänder på det så hamnar jag vid ett vägskäl och allt jag ser är två olika håll som leder till två olika liv. Jag kan inte välja... Måste man välja?
Jag sitter och läser reseberättelse efter reseberättelse, allt från bergsklättring i Sydamerika, hajdykning, Tågluffning och Afrikas vildmark. Jag slukas in på två sekunder och den verklighet jag lever i försvinner totalt. Jag befinner mig någon helt annanstans och jag vet att varenda ord dom skriver är verkligt. Det är så nära att man kan ta på det. Jag vet att det även kan bli min verklighet om jag bara väljer det. Det är så enkelt. Jag drömmer mig inte bara bort och låter det stanna vid en dröm. Jag vet att allt det där kan jag göra. Om jag bara vill.
Jag läser artiklar om hur folk backpackar runt hela världen, lever för stunden och vissa har knappt pengar på fickan. Dom har med sig en positiv attityd och gör vad som krävs för att överleva. Sover på vita sandstränder, på okända golv och använder sina talanger för att få mat för dagen. Andra jobbar sig fram eller har en reskassa redan från början. Men jag kan skilja på backpackers och backpackers. Man behöver inte läsa länge för att veta vad för slags människa som skrivit inlägget.
Det fnns dom som reser runt i några månader för att sen komma hem och slå sig till ro med något annat. resan blir alltid ett underbart minne men det stannar där. Sen finns det dom som aldrig får nog... Som aldrig slutar. Som bara fortsätter resa och resa. Aldrig får nog av att uppleva nya saker, träffa nya människor och se nya kulturer. Går från plats till plats och lever i nuet för stunden. Till slut blir resandet till en drog man inte kan få nog av. Ju mer man reser ju mer vill man se. dessa backpackers som helt enkelt är nöjda med det livet och inte vill ha något annat. Eller som har valt det av diverse anledningar. Men ändå en underbar drog.
Vet ni att jag är en blandning. Jag skulle kunna leva som en backpacker, se nya platser, träffa nya människor och uppleva nya saker från dag till dag. Det är en dröm jag har resa runt i Sydamerika, volontär arbeta och lära mig spanska månad efter månad. För att sedan se Afrika på nära håll. Uppleva saker man inte kan föreställa sig ännu.
Men jag har även en annan dröm, jag har en annan del av mig som drar mig åt ett annat håll. Jag har karriär drömmar, och höga mål jag satt upp för mig själv. Mål jag vet att jag kan uppnå om jag bara jobbar tillräckligt hårt. Om jag bara satsar. Jag har en drivkraft att lyckas, att uppnå det jag vill och göra nåt av mitt liv. Ett mål jag inte kan uppnå om jag är på resande fot i Sydamerika och ser allt jag någonsin drömt om.
Jag har stått vid vägval förrut, jag har gjort såna där avgörande val i mitt liv och jag har aldrig sett tillbaka. För i slutändan har jag vetat exakt vad som är rätt för mig. Jag har lyssnat på mitt hjärta och gått åt det hållet. Såna där val som tar en sekund men som förändrar hela livet. Jag väntar på den där stunden igen, som alltid brukar komma till slut då jag bara kan blunda och låta allt annat försvinna runt omkring mig slå upp ögonen och veta precis vad jag ska välja! Jag är osäker på att det ögonblicket kommer komma denna gång.
Can you have it all?
London
Körde nerför 101 idag med Jeffs bil, taket nere, musiken på högsta volym och lät vinden blåsa genom håret. Another kind of freedom. Underbart! ... Jag behöver en bil utan tak.
Annars så har solen kommit tillbaka till Cali och allt är precis som det ska. London resan kryper närmare och det där res suget har lagt sig i kroppen. Förrut brukade jag få den där overkliga känslan över mig, när resdagen kröp närmare men det kändes liksom inte verkligt. Nu känns det bara helt naturligt. Som att det är en självklar del av mitt liv.
Älskar egentligen dagarna innan en resa, när man har suget i hela kroppen och vissa stunder inte kan sluta le när man tänker på att man kommer vandra på okända gator med vinden i håret någonstans långt borta. När allt är så där nytt och spännande och man inte vet var man kommer hamna eller vad man kommer göra.
Om exakt en vecka landar jag i London! Dags att boka boende?
En vecka...
Nu fick jag ju samtidigt höra att det är ett askmoln över Europa, vilket jag inte hade någon aning om. Förhoppningsvis är det inget som drabbar mig! peppar, peppar!
Varför känns livet alltid så mycket bättre och friare när man har en vit sandstrand under fötterna, Palmer över huvudet och ett blått hav som breder ut sig mitt framför sig. Eller är det bara inbillning, Är det bara en känsla av att ha något man inte är van vid och därför faller man inte in i ett slentrian liv som annars är ens vardag.
Jag tror helt enkelt dom har andra kulturer, annat sätt att leva och vara när man åker riktigt långt bort och i grunden så passar jag mer in där. Det som är ett "normalt" liv i Sverige är inte samma sak när du landar någon annanstans. Och hur man än vrider och vänder på det så är levnadssättet utomlands något jag känner mig mer hemma vid.
Första doppet i Poolen! we love the backyard :)
Monday
Idag har jag vart ute och letat resväska och frisörsalong. Jag hittade ingenting en mycket effektiv dag måste jag säga...
Hillsborough
Ibland slår det mig så där plötsligt vart jag faktiskt är någonstans. Var ute och sprang idag, sprang förbi lyxhus med murar så höga att du knappt kan se ingången, Tennisbanor på bakgården och swimmingpools som är lika självklart att ha som bilen på uppfarten. När det inte är något undantag utan hör till vanligheterna. Ibland slår det mig vart jag faktiskt är någonstans, vad för slags liv jag vaknar upp till varje dag. Man anpassar sig så snabbt att det nästan är läskigt. Man tänker inte på det utan ser sånt där som en del av sin vardag. Sen kommer stunderna som en blixt från klar himmel... Vart har jag hamnat? 
Saknad
Ibland så har jag ingen aning om vart tiden tog vägen. Och tiden både i USA och Australien känns näst intill overklig, ibland tror jag att jag drömt alltihoppa.
Det där livet jag hade innan jag började se så mycket mer har tynat långt, långt bort och jag kan knappt ta på det längre. Det har försvunnit någonstans i ingenstans, men ibland kommer det tillbaka. Den där tiden innan jag visste vad ett annat liv var. Innan både amerikansk mat och Operahuset var en självklarhet. Innan engelskan vart en del av mitt språk och jag inte tappade dom svenska orden. Den där tiden innan Australiensiska stränder blivit vardag under fötterna och ett liv i en resväska inte fanns. Då när allt som betydde något fanns precis framför mig, i mitt eget liv.
Den där tiden då man levde ett "normalt" liv och man visste hur dagen efter skulle se ut. När helgen bestod av fotboll och långa telefonsamtal hemma i sin egen trygghet. När man visste att pengarna kom i slutet av månaden och att bekymra sig över mat kostnader eller vart man skulle bo nästa vecka inte fanns. En gång var allt så självklart, vilka vänner man hade, vilket jobb och hur framtiden skulle se ut. Och vad som var hemma var bara en stor självklarhet. Då när hemma bara kunde refereras med en enda plats.
När det viktigaste i livet var fotboll och AIK och dom svåraste besluten du stod inför handlade om vilka AIK matcher du var tvungen att välja bort för ditt eget spelande. Jag saknar fortfarande känslan att vinna och hur gräset kändes under fötterna på premiären varje vår. Många saker tynar bort och försvinner, många känslor bytts ut men det som en gång var en del av dig själv sitter alltid kvar.
Om jag blundar tillräckligt länge kan jag känna hur kroppen skakade av lycka nedklämd under en hög av främlingar på Norra stå efter slutsignalen i 3-3 derbyt. Om jag lyssnar tillräckligt intensivt kan jag höra hur jublet ekar genom väggarna och får hela min kropp att sippra av en lycka jag inte trodde fanns. Om jag känner med alla mina sinnen, så är jag tillbaka på Råsunda med svart gula färger och en känsla som får den övriga världen att tyna bort.
Jag kanske lämnade Råsunda och Norra stå i Solna för länge sedan. men AIK lämnade aldrig mig. Viss kärlek går inte att förklara. Och ibland när vinden blåser över mitt hår och solen bländar min blick så saknar jag det med en känsla som får världen att stå stilla.
Det sägs att man alltid måste ge upp något för att få något annat. Det finns alltid något du måste offra. Ju större drömmarna är ju mer måste du acceptera att ge upp. I slutändan måste du bara fråga dig själv om det är värt det, om det var värt det. Jag tittar tillbaka och ångrar inte en sekund, jag förlorade en del man vann så mycket mer som inte går att sätta ord på. Detta är en livsstil jag valt och som jag vet att jag älskar. Nya platser, nya människor, nya jobb, nya utmaningar, nya drömmar.
men ibland längtar jag tillbaka, saknar den där tiden när man kunde spela bort alla negativa känslor ute på en fotbollsplan i ingenstans. När alla tankar var fokuserad på en match och allt annat i livet sakande betydelse. Den där underbara känslan av en seger... När veckorna såg likadana ut och vänner och familj alltid fanns ett andetag bort. När det var så självklart hur allt skulle bli och vara. När tryggheten fanns.
Men känslan i kroppen som fick mig att resa mot drömmarna och ta första steget den där morgonen för länge sedan var alltid starkare. Viljan om något mer.
Thursday
Följde med melissa till Target, hon skulle bara "pick up a few things" som tvättmedel och nåt mer... En timme senare går vi mot kassan med en vagn fylld till bredden. Och lite kläder till Emelie så jag ska inte klaga :) Sen blev det underbar brunch på Baywatch innan jag skulle iväg och jobba. Vad händer? ... Jo min underbara Prius STARTAR INTE!
Den är helt död. Så nu sitter jag här hemma utan bil. Får väl hoppas på att det bara är något "litet" som batteriet!
Om mindre än 2 veckor lämnar jag allt detta för London! Och jag insåg inte att det är en ganska stor grej att planera en flytt till London förren jag fick min kompis reaktion på det hela. Flytta till ett annat land känns inte som en big deal längre. Jag tänker inte ens på det som något stort.
Innan dess måste jag inhandla en ny resväska helt klart, tänker inte åka en millimeter till med den där super stora tegelstenen. Och jag måste även hinna fixa mitt hår!
Something borrowed
Samma skådespelerska som är med i "he's just not that into you" en annan film jag också älskar :)
vi åt popcorn och drack root beer, jag förstår inte hur jag kan ha levt i detta land i ett år utan att dricka root beer! Och det smakar precis som jenka tuggummit med isbjörnen på :P
Dom visade även vissa scener från London, kunde inte sluta tänka på att jag snart går på dom gatorna. Känns så konstigt på nåt vis. Att inte ha några måsten framför mig. Jag kan göra precis vad jag vill egentligen. Bara färdas dit vinden för mig utan att tänka igenom någonting. Inga tider eller dagar att passa. Detta är vad jag alltid pratat om. När man varit uppbunden i jobb eller studerat i Australien eller varit fast av någon annan anledning. Tänk om man bara kunde vara helt fri, bara åka dit man ville utan att ha en gräns. Utan att behöva tänka på att det finns en tidsram. Bara flyga!
Så är det alltid man drömmer om vissa saker, längtar och kan inte få det ur huvudet. Och vart du än åker ligger det kvar där någonstans inom dig. Sen en dag så är du precis där, precis i den situationen du har drömt om. Utan att du egentligen tänker på att det händer! På något sätt är resan dit, veta att man har något framför sig en del av hela drömmen. Känslan. Oslagbar.
Du skapar dina egna drömmar men du skapar även din egen verklighet.
London
Den 1 Juni går planet från San Francisco till London. Och sen var det ju tänkt att jag skulle köpa ytterligare en flygbiljett från London till Arlanda... Nu vet jag inte riktigt hur dom planerna känns!
Så på något underligt vis började jag kolla på hostels och jobb i London helt oskyldigt dock! Har alltid velat sett London så några dagar där kan man ju unna sig, men sen råkade jag även få en jobb intervju... ops! så nu får vi se vad som händer. Man kan ju inte klaga på att jag inte kommer närmare Sverige iaf! steg för steg...
Har även sökt in till utbildningar i Sverige till hösten och hittat två stycken YH som är riktigt intressanta. Om jag bara är helt sjukt i huvet som tror att jag kan hålla mig i Sverige i 2 ÅR eller om jag bara har något spontant ryck får framtiden utvisa. Men känner mig otroligt motiverad och skulle det inte varit den lilla detaljen att dom varit förlagda i Sverige skulle jag inte tvekat en sekund.
Sen kan man ju lägga praktik perioderna utomlands och det var ju det som fick mig att söka från första början. Men som sagt vem vet vad som händer efter London. Om två veckor är väl utbildningsplanerna utbytta till volontär arbete i Syd Amerika. Den som lever får se.
Annars är livet som vanligt i Cali. Förrutom att solen var utbytt mot regn och "kyla" hela helgen. Man vet inte längre vad man får säga att är kallt. Beror ju vad man jämför med..
Barnvakt
Jag överlevde efter ett visst antal maktkamper med en envis och bortskämd 3 åring. Har aldrig varit med om någon envisare människa i hela mitt liv. Jag har dock mina principer och tänkte verkligen inte ge ut någon klubba som muta! Godis är en belöning inget man ska få för att man kräver det! Så med andra ord inte världens lättaste dag men jag kan ju säga att jag vann makt kamperna i slutet!
När deras mormor kom hem igen hörde jag hur hon högt pustade ut. Som att hon väntade sig att få se något hemskt när hon öppnade dörren!
Annars så är livet i Cali lika underbart som vanligt. Och flygbiljetten står kvar på 1 Juni har inte bokat om någonting. Har ingen aning om vad jag ska göra efter detta, den som lever får se.
Om du lämnade mig nu
jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu
jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu
The weekend
Annars så var jag på fest hos en kompis till Chris igår. Och stötte på gamla kompisar som jag tydligen festat mycket med för tre år sedan? hm... Det hjälpte ju inte att jag inte kände igen någon av dom. Dom var ju glada att se mig iaf så det var ju bara att låtsas att jag var lika glad haha!
ska på middag med Chris ikväll sen blir det till att sova. Har även börjat kolla på The O.C från början och kan helt klart konstatera att ingen serie i världen kommer slå den. 
Lily 7 !
Att servicen är over the top i USA var ju ingen nyhet men jag börjar faktiskt fundera. Hur kan den vara på topp vart man än går in och vem man än möter! Jag menar det är ju inte robotar som står i affären, alla kan väl ha en dålig dag! Men det verkar inte existera här. Inte för att jag klagar med det är bara så sjukt att verkligen ALLA är på topp i ALLA lägen.
När jag var på Target igår och letade efter en cupcake holder så hade dom ingen efter att jag frågat någon som arbetade där. En kvart senare står samma man framför mig med en cupcake holder i handen. Då har han sprungit runt hela affären för att hitta mig. Target är dessutom inte en liten affär. Dom överträffar mina förväntningar over and over again. Helt otroligt!
Lily fyllde även 7 år igår, så det vart cupcakes bak och donauts till frukost. Däremot så tycker jag att födelsedagar som allt annat här inte firas lika mycket som hemma. Eller inte på samma sätt iaf. Man kommer ihåg när man själv var liten och låg och väntade med spänning i dagar på att födelsedagen skulle komma, räknade ner och bara önskade att tiden kunde gå snabbare. Och sen när man väl vaknade upp så hade det bakats tårta som man väcktes med på sängen och allt var så mycket mer speciellt. Sen läggs det mer på födelsedags kalaset som det hyrs lokaler och underhållning och allt möjligt till. Det är lika med julen egentligen dekorationerna bara drar iväg till något helt otroligt. Men sedan själva julafton eller judagen i detta fall är inte så speciell.
Den enda högtiden som verkligen känns som en riktigt speciell dag är halloween. Där finns allt du kan önska som hör till. En riktigt upplevelse!
San Francisco
Every day so caffienated
I wish they were Golden Gated
Fillmore couldn’t feel more miles away
So wrap me up return to sender
lets forget this five year bender
Take me to my city by the bay!
I never knew all that i had,
now Alcatraz don’t sound so bad
at least they have a hella fine merlot
If I could wish upon a star
I would hitch a cable car
to the place that I can always call my own!
I've been high I've been low,
I've been yes and I've been oh, hell no!
I been rock ‘n roll and disco,
won’t you save me San Francisco?
I've been up, I've been down,
I've been so damn lost since you’re not around,
I been reggae and calypso
won’t you save me San Francisco? 
Barnvakt
Till slut hittade jag rätt nummer på brevlådan och körde uppför någon privat väg som gick upp till huset. Detta var den brantaste backen jag åkt på i mitt liv. Och då har jag kört inne i San Francisco som är världens brantaste stad. Den gick spikrakt uppåt! Jag satt fastklistrad med foten på gasen och händerna hårt hållna i ratten övertygad om att jag vilken sekund som helst skulle rulla bakåt igen eller ännu värre bilen skulle tippa bakåt och börja gör kullerbyttor. Kändes som ja satt i någon backe upp i en berg och dalbana... Jag kom upp levande. PUH!
Men jag vet inte, dödens backe gav ju sedan resultat i en utsikt som troligtvis inte går att mäta med något annat. Och att helt enkelt inse att dom vaknar upp till detta varje morgon är helt ofattbart.
Vissa barn spelar man fotboll på tomten med, sen finns set ju dom som har sina privata biljardbord och klätterväggar hemma.
Baseball
Annars så samtalades det mest om kycklingar. Och ja det är precis så som det låter. Dom pratar om levande kycklingar som ska skaffas till trädgården. Tydligen nya it grejen i Cali. Kycklingar... Sen har jag en svag känsla av att dom inte riktigt vet att det är levande djur. kan ju bero på att dom vill skaffa kycklingar som varken låter, smutsar ner eller vill att man ska kela med dom. Dom vill ha en annan sort. Inte visste jag att det fanns men den som lever får väl se?
Tuesday
Alla här verkligen pratar om Costa Rica hur underbart och fantasiskt det är. Så nu har jag blivit helt fixerad på att jag bara måste se det landet. Dock brukar ju mina ideér jag får ha en tendens att försvinna efter någon vecka så vi får väl se hur länge detta håller i sig :)
Igår var vi och brunchade i Burlingame, på samma ställe vi åt första gången jag kom hit. Sweet memories! Jag fick amerikansk crepe brunch med en tårtbit till efterrätt och Melissa hade fått en chanel klocka av Jeffs mamma så vi var ungefär lika lyckliga! HAHA.
News
Det gick inte att se på TV ikväll på varenda kanal var det endast nyhets sändningar om detta, spelade ingen roll vilken kanal man tröck på.
Sunday
De senaste dagarna har det varit middagar, träning, baseball och ännu mera ätande... på gott och ont.
Den judiska Passover veckan är över och återigen får det finnas bröd i huset. Och plötsligt minns jag varför jag blev så tjock förra gången ja bodde i USA. Melissa har varit på Costco och laddat upp kylskåpet till bredden. Favoriten helt klart bagel med cream cheese och lax vad i världen slår detta.
Riktigt sommarväder idag och när jag var nere på stan och vandrade bestämde jag mig för att köpa en svalkande jamba juice detta var jag dock inte ensam om... Kön var oöndlig! men det var värt varje sekund av väntan.
Jag och Melissa har även vart på den "rullande" resturangen. En restaurang bil som åker runt till olika ställen i the Bay Area. Där vi även fick någon sorts vatten drink med melon och basilika, super gott!
Igår var jag en sväng till Ikea för att inhandla svenskt godis till Min och Rafes swedish movie night.
Nu ska jag pyssla lite med mitt jobb schema för nästa vecka så att jag har koll på tiderna. Sen till helgen ska familjen på Jewish camp i Caramel vilket ligger nästan vid Santa Cruz. Har inte bestämt mig om jag ska följa med eller inte... får se hur jag gör.
Livet i Cali är lika underbart som vanligt och tiden går alldeles för snabbt! 
