Vägval
Ibland känner jag mig så fruktansvärt kluven, Utbildning i Dalarna är sökt och kommer jag in startar det i Augusti. 2 år i Dalarna. Jag har sökt två olika utbildningar och min hjärna går på helvarv vilken jag vill gå... Om jag nu ens vill gå. Jag menar 2 år i Dalarna är inte det exat så som det låter.
Men det är kanske så jag måste göra tvinga mig själv att stanna och satsa på min karriär, på allt jag vill uppnå. Men hur jag än vrider och vänder på det så hamnar jag vid ett vägskäl och allt jag ser är två olika håll som leder till två olika liv. Jag kan inte välja... Måste man välja?
Jag sitter och läser reseberättelse efter reseberättelse, allt från bergsklättring i Sydamerika, hajdykning, Tågluffning och Afrikas vildmark. Jag slukas in på två sekunder och den verklighet jag lever i försvinner totalt. Jag befinner mig någon helt annanstans och jag vet att varenda ord dom skriver är verkligt. Det är så nära att man kan ta på det. Jag vet att det även kan bli min verklighet om jag bara väljer det. Det är så enkelt. Jag drömmer mig inte bara bort och låter det stanna vid en dröm. Jag vet att allt det där kan jag göra. Om jag bara vill.
Jag läser artiklar om hur folk backpackar runt hela världen, lever för stunden och vissa har knappt pengar på fickan. Dom har med sig en positiv attityd och gör vad som krävs för att överleva. Sover på vita sandstränder, på okända golv och använder sina talanger för att få mat för dagen. Andra jobbar sig fram eller har en reskassa redan från början. Men jag kan skilja på backpackers och backpackers. Man behöver inte läsa länge för att veta vad för slags människa som skrivit inlägget.
Det fnns dom som reser runt i några månader för att sen komma hem och slå sig till ro med något annat. resan blir alltid ett underbart minne men det stannar där. Sen finns det dom som aldrig får nog... Som aldrig slutar. Som bara fortsätter resa och resa. Aldrig får nog av att uppleva nya saker, träffa nya människor och se nya kulturer. Går från plats till plats och lever i nuet för stunden. Till slut blir resandet till en drog man inte kan få nog av. Ju mer man reser ju mer vill man se. dessa backpackers som helt enkelt är nöjda med det livet och inte vill ha något annat. Eller som har valt det av diverse anledningar. Men ändå en underbar drog.
Vet ni att jag är en blandning. Jag skulle kunna leva som en backpacker, se nya platser, träffa nya människor och uppleva nya saker från dag till dag. Det är en dröm jag har resa runt i Sydamerika, volontär arbeta och lära mig spanska månad efter månad. För att sedan se Afrika på nära håll. Uppleva saker man inte kan föreställa sig ännu.
Men jag har även en annan dröm, jag har en annan del av mig som drar mig åt ett annat håll. Jag har karriär drömmar, och höga mål jag satt upp för mig själv. Mål jag vet att jag kan uppnå om jag bara jobbar tillräckligt hårt. Om jag bara satsar. Jag har en drivkraft att lyckas, att uppnå det jag vill och göra nåt av mitt liv. Ett mål jag inte kan uppnå om jag är på resande fot i Sydamerika och ser allt jag någonsin drömt om.
Jag har stått vid vägval förrut, jag har gjort såna där avgörande val i mitt liv och jag har aldrig sett tillbaka. För i slutändan har jag vetat exakt vad som är rätt för mig. Jag har lyssnat på mitt hjärta och gått åt det hållet. Såna där val som tar en sekund men som förändrar hela livet. Jag väntar på den där stunden igen, som alltid brukar komma till slut då jag bara kan blunda och låta allt annat försvinna runt omkring mig slå upp ögonen och veta precis vad jag ska välja! Jag är osäker på att det ögonblicket kommer komma denna gång.
Can you have it all?
Men det är kanske så jag måste göra tvinga mig själv att stanna och satsa på min karriär, på allt jag vill uppnå. Men hur jag än vrider och vänder på det så hamnar jag vid ett vägskäl och allt jag ser är två olika håll som leder till två olika liv. Jag kan inte välja... Måste man välja?
Jag sitter och läser reseberättelse efter reseberättelse, allt från bergsklättring i Sydamerika, hajdykning, Tågluffning och Afrikas vildmark. Jag slukas in på två sekunder och den verklighet jag lever i försvinner totalt. Jag befinner mig någon helt annanstans och jag vet att varenda ord dom skriver är verkligt. Det är så nära att man kan ta på det. Jag vet att det även kan bli min verklighet om jag bara väljer det. Det är så enkelt. Jag drömmer mig inte bara bort och låter det stanna vid en dröm. Jag vet att allt det där kan jag göra. Om jag bara vill.
Jag läser artiklar om hur folk backpackar runt hela världen, lever för stunden och vissa har knappt pengar på fickan. Dom har med sig en positiv attityd och gör vad som krävs för att överleva. Sover på vita sandstränder, på okända golv och använder sina talanger för att få mat för dagen. Andra jobbar sig fram eller har en reskassa redan från början. Men jag kan skilja på backpackers och backpackers. Man behöver inte läsa länge för att veta vad för slags människa som skrivit inlägget.
Det fnns dom som reser runt i några månader för att sen komma hem och slå sig till ro med något annat. resan blir alltid ett underbart minne men det stannar där. Sen finns det dom som aldrig får nog... Som aldrig slutar. Som bara fortsätter resa och resa. Aldrig får nog av att uppleva nya saker, träffa nya människor och se nya kulturer. Går från plats till plats och lever i nuet för stunden. Till slut blir resandet till en drog man inte kan få nog av. Ju mer man reser ju mer vill man se. dessa backpackers som helt enkelt är nöjda med det livet och inte vill ha något annat. Eller som har valt det av diverse anledningar. Men ändå en underbar drog.
Vet ni att jag är en blandning. Jag skulle kunna leva som en backpacker, se nya platser, träffa nya människor och uppleva nya saker från dag till dag. Det är en dröm jag har resa runt i Sydamerika, volontär arbeta och lära mig spanska månad efter månad. För att sedan se Afrika på nära håll. Uppleva saker man inte kan föreställa sig ännu.
Men jag har även en annan dröm, jag har en annan del av mig som drar mig åt ett annat håll. Jag har karriär drömmar, och höga mål jag satt upp för mig själv. Mål jag vet att jag kan uppnå om jag bara jobbar tillräckligt hårt. Om jag bara satsar. Jag har en drivkraft att lyckas, att uppnå det jag vill och göra nåt av mitt liv. Ett mål jag inte kan uppnå om jag är på resande fot i Sydamerika och ser allt jag någonsin drömt om.
Jag har stått vid vägval förrut, jag har gjort såna där avgörande val i mitt liv och jag har aldrig sett tillbaka. För i slutändan har jag vetat exakt vad som är rätt för mig. Jag har lyssnat på mitt hjärta och gått åt det hållet. Såna där val som tar en sekund men som förändrar hela livet. Jag väntar på den där stunden igen, som alltid brukar komma till slut då jag bara kan blunda och låta allt annat försvinna runt omkring mig slå upp ögonen och veta precis vad jag ska välja! Jag är osäker på att det ögonblicket kommer komma denna gång.
Can you have it all?
Kommentarer
Trackback
