San Francisco - Sydney - London - ...

När man reser mycket, lämnar och kommer tillbaka, byter både värld och liv mer än en gång så träffar man många människor som kommer och går, Kompisar man får som sedan glider bort och försvinner. Sen finns det dom som alltid är kvar. Det spelar liksom ingen roll vart man tar vägen eller vad man gör, vissa finns alltid där. Jag har några såna helt fantastiska människor i mitt liv men idag vill jag bara säga att Mickan är en av dom! Från regniga fotbollsträningar när vi var 12 år till gymnasieval och drömmar som drog oss isär men aldrig too far. Hon skrev ett helt underbart inlägg till mig i sin blogg som bara får mig att le igenom allt motstånd i världen. Tänk vad en sån sak som ord kan göra livet lite bättre. Vad vore livet utan riktiga vänner?

Hon skriver en jätte bra blogg, just nu från Fortaleza i Brasilien där hon gör sitt projekt arbete www.milkchocolateandcookies.blogg.se  Att min nästa drömresa är just Brasilien gör inte bloggen sämre. Lägger in en låt text hon publicera av Natasha Bedingefield som jag tyckte var underbar! 

Wide open spaces far away
All I want is the wind in my hair
To face the fear but, not feel scared
Wild horses I wanna be like you
Throwing caution to the wind
I'll run free too
Wish I could recklessly love, like I'm longing to
Run with the wild horses, run with the wild horses!
I see the girl I wanna be
Riding bare back, care free along the shore
If only that someone was me
Jumping head first headlong without a thought
To act and damn the consequence
How I wish it could be that easy
But fear surrounds me like a fence
I wanna break free
All I want is the wind in my hair
To face the fear but, not feel scared